Världens mest attraktiva varelse står med en fot långt in i framtiden. Hennes andra fot svävar redan omkring i dåtiden, en liten bit utanför nuet. TjugotvåÅringen har fattat samtliga 88 sidor av detta fasansfullt förtjusande jordklot. Ett par ögonblick inbillar hon sig att tanter som bara hör 44 sidor föraktar henne, medan män som antyder hundra vinklar driver med henne. Samtidigt blir TjugotvåÅringen alltmer ödmjuk för varje varv flätorna dras åt. Med sin vänstra hand för jäntan en oljemålande pensel graciöst över spegelglaset. Med sin högra hand håller kvinnan stabilt om växelspaken. Med klara, dubbla begrepp plus en välsvarvad stjärt kan man ta sig vartsomhelst, dit än världen vänder. Varmvattenkranen släpper fram hennes vilja OCH förmåga till de mest vågade projekt någonsin. Kallvattenkranen skvallrar om skriande brist på konsekvens för att inte tala om erfarenhet. TjugotvåÅringen får inte ens de uppdrag som hon skulle ha fixat på ett ögonaböj. Först måste hon snabbt skaffa långvarig kännedom om molekylärbiologins innersta socialpsykologi. På hennes behå står det Moment 22 och åter Moment 22. Men hon tar en jordgubbsyoghurt och skrattar befriat åt sin snåriga belägenhet. Ty det räcker att logga in igen så har TjugotvåÅringen fått fler applåder än hon orkar räkna. Mitt i asteroidbältet händer det att hon önskar sig en avsevärt mer kritisk publik. Oboe-tonerna kunde gott fått sätta sig på tvären mellan skulderbladen i installationen som besöker sjukhuset. Nu andas farfadern ut. En vårsmältande februariförmiddag märker barnbarnet att hon äntligen har nått det här stadiet, där alla föregående år blir oskrivna kapitel ur en oändlig roman.