Det är inte så mycket mer
Jag begär
Än att vara vapenlös
Trots allt
Vapenlös som ett ägg

Kommer du ihåg att vi dansade med en man
Som var blind
Och att vi var överens
Ingen dansade bättre än han
Under solmånens ansikte

Han såg
Med hjärtat
Han hade stora och känsliga fötter
Lät sig vägledas av dofter
Och han hade öron för livets rytmer

Fingertoppskänsla, hade han också
Minns du när vi stack varandra i tummen
Blandade blod och lovade
Att acceptera - inte fokusera på - brist

Vi lovade
Att njuta av hur vi var skapta
I dessa blåa dagar
Och ännu blåare nätter

Att bruka oss själva på de sätt
Vi fann bäst
- Vapenlösa som ägg
På en utsugen men vacker blå och grön planet!