När exakt jag inför dig blev till
En dramatisk ide´ från din teater
Vet jag inte

I gryningen står jag, iklädd endast hud och andetag
Mina fötter vacklar, men sanden är varm
Du har hängt en tung slöja över mitt huvud

Jag har ingen egen röst, men din koreografi
Om (ett lyckligt slut för) oss
Förleder din blick till ett flöde
Av överensstämmelse

Slöjan, min nakna hud och dina andetag
Allt är som du tror
Du ska njuta av att se mig
Dansa min dödsdans!

Jag går i takt med vinden, som tar tag
Ett exalterat ögonblick
Är jag träd, i storm
Ett träd som kan tala med ormar...

Jag trampar runt i allt vidare cirklar
Dum te-ka dum dum, mina smyckade fötter
Mina rötter lyfter
Armarna rör sig som rasande grenar

Tygets ändar slår pisksnärtar
Musklerna drar ihop sig, men jag fäller inga tårar
Slöjan döljer min stigande beslutsamhet
Genom slöjan kan jag nu, av egen kraft säga och mena: Nej!

- efter styrkan av mitt sanna Nej
Kan livet med min röst säga Ja
Men då är jag försvunnen från dig!