(Solkorset snurrar åt vänster
Solen sänker sig
Vi andas solens leende
Och snurrar åt vänster)

Mor, du är vild, vacker och fri, när du dansar barfota
Och ljusen på bordet, fladdrar
Och våra leenden går från öra till öra...

Du visade mig några steg; en fot fram, samma fot bak
Höft åt sidan, andra höft upp och ned
Arabisk gång

Du drog ner min kjol till vristen
Och fäste kjolen med ett myntklirrande bälte, hårt knutet, om höften...
Du visar med din blick att jag ska imitera hur du rullar med vågor som
Utgår från naveln
Och återvänder...

Du nickar gillande när jag lyfter mina armar, höjer bröstet, håller axlarna nere
Och jag böjer något lite på knäna
Och snurrar runt min egen höft

Bakom trummande jordklanger, pulsslag
Farfar, far och min bror
Jag sätter hela fotsulor i golvet och sänker höften
Och reser upp mitt huvud stolt tillhörig

I början, slutet och mitten av livet
I makt och maktlöshet
I säll förening
Länkar vi vår dans till både jord och himmel!

(En orm prasslar, en sierska viskar.
Födas, leva, dö och börja om igen -
Allting går att läka, genom dansens koppling till det stora sammanhanget.)