Jag är en brunklädd tant, på väg till stan
Botan, sneddar jag igenom, med hängande huvud
Igår var jag rentav folkilsken -
Samt avundsjuk på rara par och små fina radhus
Idag idisslar jag de svartaste minnen
Och de gråaste
Framtidsvyer...

Det är tidigt på morgonen, trädgårdsarbetarna går
Och sätter små blommor överallt
Och rödhaken låter som en glad clown
En vågad plan, en levande teater!

En doft av gräs, en mild bris, når mitt medvetande
Dammen glänser av solstrimmor
Ett långt grässtrå, böjer mig över kanten
Fiskarna i vatten simmar
En trollslända vilar sina vingar
Och rödhaken slår sina silvriga drillar!

Jag lyssnar
Jag stirrar
Jag gäspar

En dunig, andunge nyper i min kappa
En flicka, med dvärgpudel, stannar och vill språka
Dunungen snubblar in mellan mina strumpklädda ben
Ja, här sitter jag och ruvar, säger jag med ett leende
Flickan ler stort och tittar storögt efter fågelungen
Plötsligt måste jag skratta
Tösabiten skrattar med
Och vi skrattar
Tills våra tårar rinner