Ett vilt regn faller
En kortstjärtad grå korp kraxar
På berget Sinai
Där stjärnorna gnistrar

Därför att hon vet hur kort livet är
Går hon till spegelhuset
Skallran och harpan kallar
Fullmånen lyser

Hon betraktar mönstret
I minnenas vita kaftan
Skrider med högt hållet huvud
Från Sankta Katarinas kloster

Vandrar med starkt luktande blommor
Och levande örter
Runt sin hals
Och hon håller i handen sin tamburin

Överraskad ser hon sig själv
Komma ut ur ett beduintält
Hon står där i öppningen
Med en annans ögon -

Ögon som dryper av ömhet...
Ögon av smältande bärnsten...