\"Ni tänkte inte på att ringa tidigare?\"
Nathan skämdes och kände sig som när han var 10 och fick en utskällning av sin morfar för att han sparkat en fotboll genom köksfönstret.. Han kom till och med på sig med att stirra ner på sina skor och önska sig långt bort.
\"Ni blev alltså nerdrogad av er flickvän medan en annan kvinna hotade henne med pistol\"
Nathan nickade och kände att han rodnade. Den ena av de två poliserna lutade mot polisbilen, lyssnade på kollegans buttra uppläxning av de två unga männen och sög på en glödande cigarill.
\"Vad sa ni att hon sövde er med?\" var hans första inlägg i diskussionen.
\"Tror kanske eter\" Nathan var osäker...\"Det luktade illa och jag hade en hemsk huvudvärk efteråt\"
Polismannen fimpade och nickade.
\"Ge grabben lite andrum Seymore\" Den äldre polisen som muttrade och svurit stönade och blängde på sin kollega.
\"Hans historia håller inte...\" Längre hann han inte innan de avgröts av com radions smattrande anrop Alla fyra stirrade mot den öppna bildörren.
Polismännens blickar mötte varandra,
\"Är det bara ödets nyck eller?\" Seymore stegade iväg mot passageserardörren och den långe tyste kollegan sa helt kort
\"Kom ner till stationen och lämna en rapport vi är nog där inom ett par timmar\" Med tjutande däck försvann bilen och lämnade de två männen ensamma kvar
\"Borde man inte hellre tillkalla brandbilen när det brinner\" Paul såg frågande på Nathan
\"Jo, men när du just berättat att Victoria Lexington blivit bortrövad och Marcus Lexingtons jaktstuga brinner så... \"

***
Marcie försvann in och låste dörren efter sig. Victoria bultade och skrek utanför. Allt var en enda röra. Lauren grät och anklagade sin pappa för att inte älska henne och Marcus svarade med att hon inte var en lojal dotter och Cornelia, som knappt kände igen sin bror eller brorsdotter, smög ensam runt längs väggarna och nynnade på en barnslig melodi.Oväsendet var så totalt att ingen märkte katastrofen förrän den redan var i full gång.

Lauren skrek till när lågorna slickade köksgardinerna. Marcus vände sig tvärt om bara för att se sin syster Cornelia i färd med att dansa stillsamt i lågornas långa skuggor.
\"Lauren hämta brandsprutan\"
\"Vilken jäkla brandspruta?\"
\"Finns det ingen i det här förbannade huset\" Far och dotter rusade vilt runt och slet i dörrar. Med högra handen försökte Lauren febrilt slå numret till larmcentralen.

För Victoria fanns bara en sak, hon skulle in genom den låsta dörren och funderade på att sparka in den som folk gjorde på tv när den plötsligt flög upp. Marcie stirrade hysteriskt på lågorna och rusade efter sin skyddsling Cornelia och föste henne ut ur huset. Hon höll ett flickebarn under armen som om det vore en stor säck mjöl. Victoria störtade ut efter henne och slet barnet till sig. Marcie gav henne bara en blick, innan hon kapitulerade och sjönk ner på den leriga marken
\"Mitt hem\" mumlade hon och stirrade på de aggressiva lågorna som trängde ut ur ,mellan fönsterluckorna. \"jag har ingen annanstans att ta vägen\" snyftade hon och borrade in ansiktet i händerna medan den förvirrade kvinnan som varit Marcies skyddsling i evigheter dansade och sjöng bakom den violetta sportbilen.

Victoria kände skräcken. Hon kunde inte låta dem brinna inne. Hon stirrade på Marcie och bet sig i läppen
\"Håll henne, men gud nåde dig om du försöker dig på några dumheter\" Med dem orden lämnade hon åter över dottern i sköterskans armar och rusade in. Hon hittade Lauren på en gång och lyckades få ut henne hostande.
\"Var är Marcus?\"
\"Jag vet inte\" tårarna rann ner för hennes kinder \"Han försvann in i kammaren\"
Victoria tog ett djupt andetag och rusade åter in i det rökiga huset.