I böljande evighetstecken
i klyftan mellan ja och nej
i rosens doft och i doften av ambra
ger mig Afrikas röda blommor
dansens anda

Ingenstans bor jag så bra som med fotsulorna
förtroligt nakna mot den röda jorden
när höfterna letar sig närmare
centrum
och fjärmar sig åter

och under vilken riktning bäckenet än rullar
är mittpunkten lika mycket i sikte
och jag återfinner
då och där

här
i denna ögonblixt
återföds jag
igen och igen

så länge som Saharas trumslagare och Gaias kvinnor
frammanar kärlekens mångfärgade drömmar
med blixt på blixt
de bländar stjärnorna!