Han tyckte att det var roligt att jag hade tid.
Tid för honom.
Som om min tid hade en lucka.
En lucka i tillvaron.
Där jag kunde stoppa in honom.
Min pappa.
När jag var liten stannade vi tiden.
Jag och pappa.
Vi satt i båten.
Saltstänk träffade mitt ansikte.
Jag förundrades över hur vackert det var.
Horisonten.
Havsvikarna.
Pappa log.
Jag kan fortfarande plocka fram den bilden.
I mitt huvud.
Från en annan tid.
I dag tog vi tid.
Jag och pappa.
Vi satt i bilen.
Pappa blandade ihop dåtid
med nutid.
Alla människor.
Alla platser.
Alla historier.
Alla tider samtidigt.
Bilder som kom och gick.
En stund tillsammans.
Visst har vi tid.