snälla lämna mig utanför ditt privatliv
för jag vill bara vara en del av din vardag
egentligen

vill smaka på hur det känns att varje morgon
kyssa dig godmorgon, kyssa dig hejdå

vill smaka på hur det känns att inte
slå sig själv varje gång hjärtat slår hårdare
när du skriver lite nonchalant
"vad händer"
fast det där vad-händer
är det närmsta jag kommer din vardag.
någonsin.

erwin frågar:
men vad vill du egentligen ha då
och jag svarar dig.
jag vill ha dig.

och när han frågar varför
rycker jag på axlarna och lämnar luren tom.
det går inte att förklara
frustrationen klättrar på väggarna
den vill också komma ut
men jag gråter inte

barriärer av sorg
jag bär på en tyngd
som du inte vet något om.

och du var liksom livbåten
som dök upp som en på miljonen
och jag såg liv.
jag såg sommar.
jag såg framtid.

men stormen tog dig också