Ett sideslent litet fragment av tid
Seglar förbi och
jag förnimmer för ett ögonblick
ett avbrott från min
annars så markabla
dödsångest.

Jag är beroende av beröringen
av lukten och känslan,
av ljudet och synen

En stilla allusion till något
som jag inte minns att jag
någonsin tidigare konceptualiserat

men som ändå känns så akut,
så direkt närvarande.

Så levande blir jag
i den stund
då jag tvingas inse

att det mest värdefulla vi har är tid
och den enda tid jag förfogar över är nu.

Med mitt halvfulla glas absinth
betraktar jag den stad som för hundra år sedan
tillhörde andra.

Som just nu tillhör oss
men som endast de med tid tillåts njuta till fullo.

Jag är beroende av ruset
av tanken och drömmen,
av kärleken och sorgen

En formidabel formation, en bedårande gestalt
Glider förbi och
jag fångas i betraktelsen av en rörlig spegelbild

ett avbrott från mitt annars så påträngande
döende.