vid min sida har livet 

sitt om mig

väsnas tänker och går 

skapar sina ränker och snitsar i form

det är det som jag inte förstår

 hur mer kan en dag, varsamt gry

hur mer kan man kura en skymning

hur mer kan man sova och vakna igen

denna timma så obrukat ny.

Varför har livet sig så tvärt

så mycken klagan och denna tunga gråt

borde inte dagarna för vår skull i sig

ha timmar som en oskuldsfullt förlåt? 

nej, här hos mig finns inga dagar raka

ingen gryning utan skuggor i ljus

var kvällning hopas skuggor och mörker

otäcka nätter nej inget rakt finns i mitt hus

jag får snitsla mig fram i mina vardagsdrömmar

laga mål utan koll på recept

för så är livet ett irrvarr av ting

och jag gör som jag gör, jag lever dem knäppt