Nedtonade röster och de kröp ihop
med koppar. I det skarpa ljuset träffades
en kant av solen reflekterade spred sig.

Han låtsades vara upptagen. Vid ett bord
tusentals av nyblivna mödrar diskuterandes
blöjor. Vid ett annat två sextiotalister från
en förort till Stockholm nedsänkta i minnen
av ett åttiotal som sedan dess dränkts av etanol.

De nedsupna hade kunnat bli miljonärer
om om inte funnits och mödrarna tror
envar att deras guldklimp är ett ännu oupptäckt
geni.

Den upptagnes gylf är öppen och i det reflekterande
ljuset definierar hon honom efter det ögat
noterar. Den övriga klädseln som en falsk
kontrast tänkt för dagsljus tänkt för rollen.

I könsspelet har han täckt sin lust sin
olust i ett minspel av stress och kvinnorna
de tror på allvar att deras uppgift är
gudomlig att inget annat finns och inga
andra sätt fast munnen säger annat

de lever i en storstad och där är alla bra
och inget större inget fel fast väskan
den till vagnen måste vara märkesprydd
och dyr och helst av allt unik men aldrig
utan trend

och koppen den som någon trycker mot
sin kind den vars ägare för ögonblicket
inte ser vars kropp har lämnat lokalen

har inga mönster är så vid så stor att
innehållet kallnat