och gick igår
kände vinden mot mina tårdränkta kinder
dem torkade av vinden

kände sältan på mina läppar
kände hur hjärtat nästan ville brista

efter gråten och den långa promenaden
kände jag mig ren och redo

att göra det jag måste i mitt liv

hoppas bara styrkan kommer finnas kvar
när jag väl säger de ord jag måste säga till honom

ren självbevarelsedrift, känner mig kvävd, kan inte vara
den jag är med honom

så vad finns det att göra?


ledsen över detta men måste få leva igen