Tunna rötter löper från mina andetag.
Min plats är en glasvålnad
fylld med tunga dofter och vilsna tankar.

Jag gästar verkligheten och hittar en urgröpning.
En förhårdnad, något återkommande och långsamt.

Slingor av löv trädda på tråd över horisonten.
Endast vaggningar mot luftens motstånd.
Stillnaden är rovfågelsflykt.

Strandhimmeln tar dofterna med sig när den far.