Vinden blåser in genom mitt öppnade fönster
den känns lite kyligare än igår
sommarens dofter har följt med på färden
blir påmind om att det inte är så lång tid kvar
blomstringen vill falna och dö
men innan måste jag passa på att absorbera
ta till vara på grönskans oändliga oas
alla färger som visar upp sin konst
ska ringa min pappa och fråga om han
vill ta en tur till skogens befriande värld
tiden rinner som sagt ut...bäst att passa på..




mare