I minnets ekande sal formas ett monument
Av skymningens slöja och flammande fragment
Färglösa eldar speglas i en vriden silhuett
Du står böjd över skaldens levnadsbrunn
Försöker dricka med tankens stängda mun
Din trådslitna mur brinner i flimrande piruett

Ridån går upp och släcker skyn
En sorgdränkt rand ur en dimgrå syn
Silverdroppar faller och skingras i ringar
Smyckena ärgar i spåren som smittar
Tusentals vägar där ingen längre hittar
En bitter förståelse som verkligheten tvingar

Din väg går nedåt mot skaldens stup
Du sjunker i svarta vattnets djup
Förtvivlan ekar i ett dämpat skri
Sveket från vissna läppars tröst
Där svärtan klär ditt trånsjuka bröst
Förruttnelsens grepp du ej kan bli fri

På gulnande blad stod raderna skrivna
Högtravande ord som ingen var givna
Du blöder utan vila i din långa sonett
Ett rykande avsked i glömda askans glöd
Där du åldras utan en befriande död
I minnets ekande sal står ditt porträtt


©Varja Linnea Askeland