Svepande sommarkyla
sveper runt henne
i svagt morgonljus

Vilse i sig själv
vänder på stenar
letar skärvor
av rofyllda känslor

Fanns en tid när
allt fanns överallt
och ingenstans

Sviken som barn
i sommartid
med skärvor
som följeslagare

Ensamhet överallt
och ingenstans
på en och samma gång

Irrvägar på ärrad hud
som frusna spår
i sommarkyla

©SkymningBlå