Vi grälade
du och jag
Enormt gräl
med hårda ord
starka ord
ord som lämnar bitter smak
och blodiga ränder i ens själ

Jag ville be om ursäkt
men varför skulle just jag göra det?
Du var minst lika dum du
eller hur?
Om du är ärlig?
Blodet ville inte sluta rinna
min själ kved högt

Jag smällde igen dörren
gick ut i skogen
satte mig under ett träd
och lät tårarana falla
Dina ord
hade träffat sitt mål
min själ kved högt

När jag kom hem igen
var alla lampor släkta
Du hade demostrativt lagt dig på soffan
och låtsades sova
Jag tog fram en morakniv
den du brukar använda när du fiskar
Själen skakade av skräck

Med ett par bestämda snitt
med onaturligt liuten blod utgjutelse
så hade jag skurit ut den
Min själ
Den låg på köksbordet
blängde sårat på mig
Kved och grät

Med trötta steg
gick jag till sängs
Du snarkade på soffan
jag stängde tyst dörren till sovrummet
Jag ville säga förlåt
Men du hade varit MINST lika dum
varför skulle jag krypa för dig
Från köket hörde jag min själ
den kved

Nästa morgon när jag vaknade
Var smärtan outhärdlig
Där själen funnits brann ett inflammerat sår
Jag öppnade dörren och gick till köket
Du satt vid bordet
med min själ i din hand
och tårar i dina ögon
"Förlåt"
din röst var tjock av gråt

Jag omfamnade dig
Tacksam att du kommit till mig med orden
Försiktigt tryckte du tillbaka min själ
och en börda föll från mina skuldror
"förlåt" viskade jag
ömt i ditt öra