Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dånet, det andra, i faran

trolsk tropisk natt;
fyller min själ, mitt valv och som
tusen stjärnor som ska stråla

brinner glädjen i min kropp
och jag går över haven, över
broarna och jag vandrar

ut i natten där fukten väter
min hud och det sorlar ifrån
källorna, de bottenlösa brunnarna

vidare över silkesmjuk
sand, mot suget, mot lustfyllda
toner, det frestande okända,

mot dofter av kryddor,
och granbarr och skog, över
hällar och moar till ängen

den blommande, och där, ja
min älskade, där ska jag
vaggas och vyssjas; innerligt

smekas av blåklockors huvor och
vitklövers blommor, av grässtrån
så sirliga, av det fina som finns

Hör jag så dånet, det andra, i
faran, hör jag så skräcken som slår
i min kropp; den åskar och hamrar och

ser jag så slaget som kommer ur
mörkret, ser jag så hettan förvandlas
till hat och jag vaggar så

sakta över milsvida stränder och jag
tröstas av vinden; drömmen om gryning, min
längtan är kvar i min rödgråtna mun




Fri vers av Mia Bergenheim
Läst 198 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2015-08-24 17:49



Bookmark and Share


  walborg
Vacker form där meningarna går över versraderna och in i nästa rad - minns en sång av Taube som han skrev just så. Fina sensuella ordbilder.
2015-08-24

  walborg
Vacker form där meningarna går över versraderna och in i nästa rad - minns en sång av Taube som han skrev just så. Fina sensuella ordbilder.
2015-08-24

    ej medlem längre
hällar och moar ... du skriver så vackert om kroppen som ett landskap ungefär.
2015-08-24
  > Nästa text
< Föregående

Mia Bergenheim
Mia Bergenheim