Torrperioden kommer efter varje längtan ut till de modfällda ekarnas sal. Där konungarna vilar i sina – omedvetet stora – klarvattenkällor. Än en gång går larmet om inkräktare i näktergalens revir. Till oro för samlaren av ekollon.

Ja, naturen har sin gilla gång. Där släkten flyttar, för att regelbundet återkomma till näktergalen och ekarna. Men vi går i ide till mörkrets och köldens dova klang. För att hoppas att vi lever igen till våren. Och kan återse de kära glädjetecknen på värme och ljus.