Tar i kvällen en promenad till affären för att köpa mjölk och bröd och en bit choklad. I ett upplyst fönster fyra trappor upp mellan isärdragna gardiner står en röd blomkruka med en grön växt i. Jag går till affären för att köpa bröd och mjölk och en bit choklad med samma hjärta och ungefär samma kropp och nästan samma rörelsemönster som jag 1983 i kvällen gick till Birkahallen på Rörstrandsgatan för att köpa bröd och mjölk och en bit choklad, och till Tempo vid Odenplan för att köpa bröd och mjölk och en bit choklad - 1991 i kvällen - och under stjärnbeströdda kvällen till Konsum i Svappavaara 1975, men då med en mindre kropp, fast med nästan samma rörelsemönster skulle jag tro. På vägen tillbaka, nu, märker jag att det går omkring ovanligt många sällskap med fem eller sex individer, de allra flesta mörkt klädda, lättsamt pratande eller tysta. I en trapp mellan två kvarter där jag tänker ta ett steg står två fjolårskid helt stilla och betraktar mig, men de hoppar luftigt åt sidan då jag tar ännu ett steg. Himmelen är mörkt blåsvart med något ljusare stråk, räfflad. Ur ett fönster hör jag Smetanas Moldau och när jag kommer fram till min port igen förstår jag att solrosen som var två huvuden längre än jag är försvunnen, kapad. Ordet rotfyllning vill inte försvinna från mitt huvud. Jag kan inte förtränga att jag i avloppet i morse hittade ditt långa svarta hår.