du lyssnar.
det är så skönt när någon lyssnar
som att någon drar fingertopparna
i mitt inre
och det kittlas:

du lyssnar
när jag lättsamt skrattar bort
det som varit mitt tyngsta mörker
och jag ser hur du sitter
fast och bestämt kvar
lite obekväm
men du vill höra



och jag har svårt att möta din blick
när jag klär av själen naken framför dig
det hade varit en annan sak
om det bara vore kläderna som skulle av
men nu är det hudlager på hudlager
av sorg
som ramlar ut ur ord
jag vill berätta
för du lyssnar


och jag vill fastna där och då
för det känns som att det går
en röd tråd från mig till dig
som att vi är de enda här


så snurrar klockan på
och vi är någon helt annanstans
och jag har inte dig
som lyssnar så nära inpå


du bestämmer aldrig
när du vill höra
utan du lyssnar

och det är så ovanligt
och dina fingertoppar
fortsätter att smeka
mitt inre


och mina hudlager
känns lättare att bära
för du lyssnade
du lyssnade faktiskt

och du är den första
av de få
som faktiskt känner mig

och jag vill egentligen
dra fingertopparna i ditt inre
men närmar jag mig nu
vet jag att
någon kommer bli sårad
i längden

och det kommer bli jag
men du lyssnar
du lyssnar ändå

även om jag kryper upp i soffan
och skrattar bort
det som gett mest sorg
i hela mitt korta liv