Jag minns din mjukhet
rinna som varm sand mellan mina fingrar.
En krabba blev ett leende som skymde hela världen.

Nu stöveltrampar kylan upp längs benen
slingrande rötter mot himlen.
Världen är tårar som sotflagor. Svarta streck på bleka kinder.

Gula löv vinkar i grå vind.
Deras sagor lockar mig tillbaka.
Världen är en glaspärla som rullar på golvet.