jag är ett rum, en kropp ett slitet hus

en penna, en text en gråvit

hinna över alla ark som jag kastat bort

flödet i mina fingrar flödet i livet som inte hindrar sig, stannar

tvekar när månar slår sig in genom taket och bryter upp

alla väggarna  hur jag planterar ord

i golvtiljornas gömsle, de visor som sätter sig på hörnet av mitt bord

i förnstersmygen

och i sättet som sängen fjädrar sig mot min tyngd.

det som är jag

hur jag önskar att jag kunnat strila uppåt med regnet

toner har sig så vackert dystra dagar occh jag vill det så

innerligt

vara en vacker människa