Vid gränsen. Där de höga bergen slutar, gled jag av vägen. Detta ensligt kanande lät vägtrumman rista symboler på underredet. Vägskylten grep tag om bilens högra lykta. Mörkret slöt sig kompakt om korsningen när paniken stannade halvvägs ner i diket.

Jag gick genom snåriga synvillor till det norska huset. I natten när döden inte såg mig kom bärgningsbilen och lät mig göra en snabb översyn. Balanserande i branterna kom jag fram till Narvik med en sårad klump i halsen. Nu ville jag hem till mina vardagssorger. Jag vände åter. Den långa raka vägen.