vi leker dunk i det vita kalla

omständigt jagar vi tag på mörka

bylsiga jackor och slår med nävarna hårt, hårt på väggen

när vi andtrutna jagat allt sorgesamt på flykten

lägger vi oss ner och fyller hela vår värld med

snöänglar, snöänglar som får vita vingar i sin nydanade

oskuldfullhet och jag säger till dig att vi borde göra som de

att när allt är som kallast klär vi av oss allt och öppnar

vitt våra armar mot den svarta himlen

sedan stiger vi upp och blir vita molnsuddar, kanske en mus,

en drake eller ett hjärta

och sedan lägger vi varsitt rött äpple i snöängelns mitt

de är väl så att änglar och hjärtan kanske måste skapas

när det nu är så kallt, mörkt och fruset.