metallgräs kallade vi det
breda klargröna strån
som kunde skära strimlor
i brunbrända barnben

asfalten skrapade våra knän
blodiga och variga
sårskorpan kunde man pilla på
en hel sommar

den långa revan
man fick längs ryggen
när man hoppade från bryggan
ner i den svarta innerslangen
var också ett adelsmärke

man var en sårad krigare
en stolt ärrad kämpe

det var före könskampens
mer svårläkta sår