ESTETIK

Den vita duken släpper inte taget om sin bild
förrän du lämnar pant
dina estetiska villfarelser
din ansträngda andning
den vässade pennans blodsnitt

ur vitheten tränger då linjer och färger fram:
ett snöstruket skär, den kalla strömmens viskning under gråisen

du lämnar dig själv där du står i vinterns kyliga tystnad
tills vinden sveper molnen ner bortom horisonten
och himlakupan vidgas svindlande vid

då grips du av yrsel, av bävan
tar din pensel och penna igen
för att locka den vita ytan att börja berätta

INSIKT

Skärgårdens hövding
adelsmannen med den krökta näsan
- förlåt näbben –
den obevekliga gula blicken
registrerar allt i sin domän

ströflög över islossningen
i vårvinterspaning
efter födande sälar
fick sina skrovmål på kut

hovrar över Svartlögafjärden
under sommarvispade cirrusmoln

låtsas inte om vår båt
men vet vår litenhet
i skärgårdslandskapet:

minsta stormby
och vi kantrade hjälplösa
varken fågel eller fisk

FEBRUARI

Himlen brinner vid horisonten
eldar sprider sig över vattnet

stjärnor störtar genom molnen
stannar sjungande under vattenytan

än vitnar ljuset och stryker med kalla händer
ytorna till gnisslande gnistrande is

APRIL

Aprils väderhäxor städar i snåren
löv och kvistar sprätter åt alla håll
bereder väg för dagar av stiltje

dags att tända eldar på barmarken
locka ljuset åter, se den första huggormen
njuta i solvärman på en yrvaken sten

SKÄRGÅRDSPALETT

Klippornas kubismer och geometrier
talar konstens språk
långt innan konstnären
förtöjt sin båt
och ställt upp sitt staffli

färgerna dansar
över skärgårdspaletten

vindpenseln doppar sin spets
i solnedgångens eld
målar fjärdens grund blå
och markerna skrattande
i rött och gult

konstnären ber skaparen om nåd:
så mycket skönhet
kan få hjärtat att brista
av fröjd