Det är på kvällarna jag tänker på dig, ja på oss
När ölen är öppnad och ruset bedövar mig
Det är i solnedgångens tröst
Jag begraver dig

Så fin så vacker
Det är skam, det är sorg
Att knarket vann över kärleken vi hade
Det är skam, det är sorg
Att stjärnan hos mig blev en stjärna på himlen

Det är minnen av närhet, jag fryser nu
Kylan letar sig in mellan filtarna
Månen sjunger naturens serenad
Men disiga kvällar är inget för mig

När en stjärna faller är det inte du som faller
Du kan aldrig falla
Livet har vaggat dig till sömns
En sista gång
I mina darrande armar

Jag kan inte älska igen
Jag älskar numera en stjärna på himlen
Kärleken tog aldrig slut
Din lätta kropp var tung i mina armar
Ändå kan jag bära den än
En tindrande stjärna ger mig vingar