~¤~

Då man är liten är det mest skrämmande och det sista man vill uppleva spöken
allrahelst på en kyrkogård
nattens och årets sista timma
Då man blir äldre spelar det ingen större roll man nästan hoppas på
ett samtal över gränserna så att säga
om jag nu någon annan såg
gå i gångarna på vår kyrkogård
i mörkret uppå årets sista timma

Jag gick med min ömmande rygg
uppför den långa Strandbadsbacken
man fröjdades leka i som barn
jag lyste både framför mig och bakom mig sen
på de lyktomgärdade mörka grusgångarna
bland trädens skuggor
men det enda jag såg var lamporna
på fjärran små flygplan i natten
det enda jag hörde isen som satte sig över sjön där nedom
uppifrån kyrktornet ser man över hela
och vissa spridda raketer från de alltid lika ivriga
från vårt fönster ser vi dem alla
det enda jag kände
tiden som stod stilla
i kvällningen den milda
allrahelst på en kyrkogård
nattens och årets sista timma

Själv gick jag med mitt långa naturliga tomteskägg som lyktgubben
tände det nya ljuset och tog bort det gamla juleljuset
en kall vind svepte ut de första försöken men jag tände det
och värmde sedan händerna i fickorna
såg på kyrkan, lönnarna och tänkte på Nyårsklockorna
och att en förfader ramlat ned från ställningarna
vid en restaurering tre plankgångar upp och överlevt

Gick för att se bokträdet mittemot kyrkogrindarna
vid den gamla skolan men det var för mörkt
där stod två gestalter men jag hade sett en bil nedanför
så jag visste innan att de var levande
jag frågade ändå:
"Är ni spöken", sa jag, med min LED-lampa/lyktgubbelykta
"Nej då", svarade en man och en kvinna
"ja lampa skulle man haft", sa de
jag frågade om boken stod kvar
"jo fast den syns inte", sa de
"det har varit mani på att ta ner träd", sa jag
"ja det är hemskt", sa de, "ett av världens största äppelträd i Gävle bland annat"
"och björkarna här", replikerade jag, "de största med jättestammar
har större värden levande, kan ej värderas i pengar"
skönt med några som var likasinnad
i detta årets sista timmar
"i klockargården där spelade vi i flera år", sa jag, "kan börja igen", sa de
"nej ryggen", sa jag
"med maskiner då kanske..."
det man gör i unga år gör man då
blir bara återupprepningar att göra om det
känslan går aldrig att utan tidsmaskin återuppnå

Gott Nytt År!

"jag har ett släktträd över orten Årsunda" sa jag, till sist "men det tar tid att få så många namn med"
innan jag lämnade dem genom grinden där vid kyrktrappan och den upptända granen
och de som hade lämnat orten men som är kvar här än för alla att se
allrahelst med så många tända lyktor
att bevittna
på gräsmattorna på vår kyrkogård
i mörkret uppå årets sista timma

31/12 2015-1/1 2016

L Patrik W Johansson

(Lifvets) Trädgårdh (och Dödens), Del I

Del II ska också finnas någonstans...som är kortare