Stig Dagerman satt
I ett Tåg.For genom
Ett sönderbombat
Tyskland.Utanför
Stationen
Satt en Koltrast
Sjöng ett glittrande
Magi symfoni stycke
i ett förbränt
Träd.Men Prins
Vemod hörde ej
Hjärtat fylld av
Sorg.Kom hem
Tog sitt liv
av daga.


I en lägenhet
Sitter en grupp-
Missförstådda
Svårmodspoeter
Och byter ögon
Med varandra
De ska alla vara
Grönfärgade
Har man bestämt
Beklagar sina livsöden
Och pöbelns okunskap

Utanför Fönstret
Sjunger
En koltrast
ett glittrande magisymfoni
Stycke.på ett träd med
Skira löv vajande för
Vinden

Mötet tar slut och alla vandrar
Hem till sig själva

I den vackra Vårkvällen

Nedanför trädet krattar
en Lyssnande Gatsopare
uppfylld av en Koltrasts
Glittrande
Magi symfoniska stycke

Förvandlas till blödande
Poesi inuti. ..

Funderar hur orättvist
Livet kan vara och över
hur oerhört. ..
Lycklig han känner sig.

Och Koltrasten far
tjattrande sin väg. .,