det är inte lätt för mig att
ge upp dig när jag gett dig
hela min personlighet
och lämnat ingenting kvar
till mig själv

men du gjorde ju ont på
alla dom rätta sätten
som svidsåren man
fick som barn efter att
ha skrattat ögonen tårfyllda
i rutschbanan utanför skolan

ibland drar man helt enkelt
bort handen för sent
så nu är det jag som faller
fast det var du som
var den ostabila av oss två

kvällar av bara alkohol och tårar
skapade kanske ett band
mellan oss två men
det var nog ett av den där
billiga 10 kronors sorten som
brister bara man tittar på det

för hur skönt det än pirrade
när du drog upp läpparna i ett
nonchalant leende så
var det nog bara en barnslig
fantasi om att få den elaka pojken
att klappa katten snällt