Jag älskar dig, du rolige. Du vet att; ”It's not the fart that dödar, it's the smäll.” Du får mig att skratta bort mina tårar. Ett skratt som blivit min broder och vän i mörkret. Jag kryper ihop och kisar med ögonen – för att se – i de underbart plågsamma skrattkramperna. Jag lever ut mina glädjerop för alla som gråter. Idag, imorgon och alltid. Kom närmare kära du. Kom och lev in evigheten i fjorton pannors mått av kärleksdoft, och skåla för vinterstormen. Nu, då allting vältrar in sin existens i norrskenets behagfulla upplysning av vintermörkret, så finns såren där. Men livet pockar idogt på att levas.