Tröst är att sitta inne
I stugan.

När stormen viner
och går

Med berget i skydd
Till väster,!

Och den glömda skogen
I Norr

Mot den rytande blåsten
Från Öster

Och Söder har inget skydd
Utöver de. Fuktiga
Åkrarna. Får klara sig ändå

Lägger sig platt till marken
Låter vinden vinande dra vidare

Minnen svajar sakta
genom Takkronan

Elljuset fladdrar till
Men lyser fortfarande

Allt är då svävande
likt en sökande sjöfågel
Över det statiska tillståndet

Du finns kvar ännu
Med en påminnelse

Om en bok
Som bör återlämnas
till Biblioteket.

Den du inte vill skilljas
Ifrån .mellan skrapande isflak
Och blankpolerade stenhälls
Minnen

Snart har vinden blåst ut sig själv
Men dess innehåll
Blir kvar.
Tillsamans med ord
Från en givande bok

I en Blå vas av eftertanke.

Vad
Som klarat sig obrutet
När vinden mojnat

är den framtid som blivit över
Av de som lämnat oss.
Den måste vi raskt
Famla oss vidare i.

Om vi nu kan förvalta den väl?
Mellan omogna egoistiska gräl

Det återstår att se...