aldrig är
aldrig bara
är

skrapet mot väggen
oavsiktligt trendfattigt andetag
när ditt öra plötsligt fann annan

det var en stålram byggt av spelkort
som limmades fast av onykterhet

rinnande kunde det ha varit,
mycket mer smink på orden,
som rann ned för vävtapeten och fyllde ut kvadraterna

har redan ropat,
skrikt ut kärleken så att den fastnade i vårvinden

är skrapet mot väggen,
ett oavsiktligt sällskapspel

härskar vid lust,
dör vid avsked,
rinner ut från sinnet,
bortom klockvarv

aldrig är
aldrig bara
är

borde njutit av knull
sett gårdagen ur mulliga molns farvatten

begick kärleksmord när känslor flödade
genom krystade samtal
och naiva beröringar och ytliga kaskader
av väl sammansatta pekoraler

du ser mig på hotellrummets vägg,
där skrapet
är svärtan som skapas av resväskor som försvinner

som försvinner jävligt långt bort