Gjort saker som jag ångrar,
gråtit tårar när ingen såg
ändrat löften i flykten
och fyllt lögnens tråg

Har älskat dig i det tysta,
sagt för få viktiga ord
sprungit tusen varv
runt vår enorma jord

Men ingen såg mina steg,
ingen märkte mina andetag,
likt en skugga som stör
likt smärtan från ett slag

Jag är en poet på flykt,
bort från den jag är,
iväg från mina misstag
mot ensamhetens barriär

Du trodde på min framtid,
du gav ditt allt för min själ
det enda jag gav tillbaka
var ett kort brutet farväl

Vänt från helvetet och hem
och har redan sett paradiset,
tänker inte vända bakåt
och betala det priset

Jag förlorade mig själv,
drunknade i andras vilja
fann bara olyckan
som bara ville skilja

En dag är jag åter
med läkt själ och kropp
men jag fortsätter vandra
tills mitt jag sätter stopp

Du ser mig bland alla
men du kommer aldrig se
att jag inte är frisk
vad som håller på att ske

En förorenad människa,
en grumlig spillra av estet,
svunnen kopia av mig själv
och en hjärtlös jävla poet.