Fritagen och krystad från cirkuläret,
det är redan en slakt av godhet
en bit egenmäktig och självisk humanitet.
En jagmentalitet utan dess like och rundgången
returnerar dumhet och invanda mönster.

Så fruktat rädd att inte få sin rättfärdiga smula av kakan
och skrien ekar av den krävda millimeterrättvisan medan
horder av ociviliserade djur följer instinkt och överlevnad.

Rättighet och skyldighet blandas ständigt ihop och fåfängans
yta blir det enda som räknas trots omringande misärer.

Tron på sin egen intelligens drunknar i kåthetens enda öga
att få penetrera till vilken kostnad som helst. Det är bara den egna moralen
som är självfångad och med dubbla ansikten som kan ändra kurs.

Att gå över kalla lik för sin egen framgångs skull tillhör spelets regler.
Att bedyra sin oskuld trots övertydliga bevis är en självklar rättighet.

Vi är förbannat jävla korkade och så extremt sjuka att vårt beteende ständigt rättfärdigas med alla möjliga medel.

Små stunder av godhet reflekterar en evighet av girighet och ständig egoism.

Ingen räddning i sikte,
ingen förändring i horisonten
så länge vi finns och existerar.

(Så länge du svarar nej)