klart!

Färdigt uppätet och förbannat slut.
Ska aldrig någonsin återvända,
finnas,
existera,

upphörandets verklighet som griper tag
och förvandlar rörelser till minnen som
stångar sig blodig mot vitkalkade väggar.

Så många steg vi vandrade tillsammans och
skapade monument av tidlöshet,

Vi är av omöjligheten skapade och lämnade att förmultna
i minnets landskap. Vi skulle inte ens ha funnits i samma dimension.

Vi trotsade grundlagarna och bodde hos varandra under den kortaste tid
av alla eror.

Nu är det klart,
aldrig mer solljus tillsammans,
aldrig mötas eller skiljas,
aldrig dö eller leva.

Bara fast i ett stilleben som aldrig någonsin
kommer att erodera från cellernas minne.