När hon var 13 år uppmanade några av de ”tuffa” tjejerna henne att ha sex med några av de killar som gick på den andra högstadieskolan i kommunen, den där skolan där majoriteten av alla utlänningar hamnade på 90 talet. Den där skolan som det alltid var oroligt på. Tjejerna som uppmanade henne ville ju bara väl, för det var ju synd om killarna som flytt kriget och som inte kunde sova på nätterna på grund av mardrömmar. Så de tuffa tjejernas lösning på det hela dom som ville så väl var att ligga med dom.
Att den ena tuffa tjejen och den andra för den delen blivit våldtagna av denna grupp först kom fram några år senare då dom båda var fulla.
Men 13 åringen som blev uppmanad av dom att följa samma väg för att få umgås med de andra tuffa tjejerna var inte villig att förlora sin oskuld på detta sätt och hon fick aldrig riktigt hänga med de tuffa tjejerna.

När hon var 14 till15 år tyckte hon om att gå på ungdomsgården och det var rätt spännande att gå på den ungdomsgård där det var så många ifrån andra skolor som kom till. Det var mycket bråk där och hon hade sett att många av de utländska killarna drog kniv emot varandra och hotade de vanligare killarna, de killarna var få där och dök oftast bara upp en gång om dom inte var tuffingar. Hon älskade att dansa med sina vänner och dom hade alla någon favorit bland de utländska killarna som dom tyckte var söt, men ingen av dom gjorde som de tuffa tjejerna utan försökte i stället bara prata med dom, men killarna visade sig ofta snabbt uttråkade.
När hon en gång gick ut med sina vänner för att ta luft i en liten inhägnad som satt ihop med ungdomsgården var det fullt av killar där ute och hon och sina vänner gick in rätt snabbt, eller ja hennes två vänner han gå in innan dörren slogs igen och två killar ställde sig för dörren och de andra killarna drog henne tillbaka och höll fast henne, tog på hennes bröst och försökte knäppa upp hennes byxor och skrek ” du är inte bättre än oss din jävla svennehora”, då skrek hon allt hon kunde på hjälp och försökte ta sig loss men dom var flera st som höll fast henne och det gick inte att urskilja vem som gjorde vad. Dom skrattade och levde om men plötsligt dök det upp en kille som lyckats klättra över det 2 meter höga planket som var runt om och skingrade killarna. Hon hade sett honom förut men visste inte hans namn. Killarna var inte beredda på detta och släppte henne och hon lyckades ta sig in. Det var poliser där senare den kvällen och just när hon skulle berätta vad som hade hänt för en polis som stod i närheten stoppade en av de tuffa tjejerna henne och sa till henne att säger du något hamnar dom på ungdomshem, då kommer jag aldrig få träffa ”honom” igen och då är det ditt fel! Killen hon var kär i hade gjort flera övertramp och detta skulle innebära att hon inte fick träffa honom igen, killen som kallade den tuffa tjejen för svennehora. Hon gick ändå fram till en av poliserna och den tuffa tjejen sprang in i ett rum och grät. Men när hon försökte berätta för polisen fick hon höra ” ni ungdomar får skylla er själva när ni väljer att umgås med dom.
Så hon slutade berätta. Men den tuffa tjejen var arg på henne i flera veckor efteråt och vägrade prata med henne.
Hon hade nu ett dilemma, för det var som att alla delade upp sig i två läger och majoriteten av dessa kallade alla för rasister och det bråkades till och med den dagen då det skulle hissas flagga på skolan på grund av dödsfall, och dom vägrade sjunga nationalsången på skolavslutningen. Allt som kunde ses som ”svenskt” fick rasiststämpel på hennes skola, ja till och med dansbandsmusik. Och nåde den som erkände att hon eller han inte tyckte om rapp eller soulmusik.
Det mer ensamma lägret på skolan ifrågasatte varför allt var rasistiskt och det blev många bråk på grund av detta. Några av dessa blev slutligen riktiga rasister. Kruxet var att hennes barndomskamrat valt denna sida och även om hon ifrågasatte ibland kunde hon inte känna in sig i varken det ena eller andra lägret. Hon förlorade sin barndomskamrat som började umgås med Nazister och hon stod ensam i skolan för hon hörde inte in någonstans. Hon blev ofta kallad rasist och fick försvara sig.
Turligt nog hade hon vänner utanför skolan.
När hon var 15 tog en utländsk man kontakt med henne på ungdomsgården hon ännu gick på. Detta kort efter det som inträffat där. Han tyckte hon var snygg och sa att han ville skydda henne. Hon var smickrad och långt ifrån van vid att någon så pass mycket äldre närmare 30 visat henne intresse. Han ville gå på en dejt med henne. Hon sa ifrån. Han skrattade och sa till henne ”förstår du inte att du är min, jag kan vänta”
Han fortsatte dyka upp på ungdomsgården och de andra ungdomsgårdarna som fanns. De andra utländska killarna tittade inte ens åt hennes håll längre och gick undan om hon kom, även då dom stått och pratat med hennes vänner och hon kom för att vara med. Den äldre killen fortsatte och var envis med att träffas och efter mycket om och men gick hon med på att träffa honom på en söndag.
Han var rätt fram och sa ” det märks att du är oskuld, jag tycker om oskulder ni är rena” Hon försökte vara tuff och undvika frågor och ställde frågor tillbaka. Han berättade att han ville ha henne som älskare och att han skulle ge henne allt hon ville ha. Att han skulle gifta sig med en fin kvinna för det var redan bestämt men han älskade blonda tjejer, han skulle ta hand om henne. Han frågade vad hon tyckte och hon gjorde allt för att inte svara rakt av, hon var rädd. Hon lyckades komma hem efter han lyckades kyssa henne mot hennes vilja. Men hon kom i alla fall hem. En stund senare ringde det på hemtelefonen. Det var han. Hon vågade säga som det var nu och att hon inte var intresserad av honom och han tog det inte bra. Hon fick höra ” jag ska döda dig långsamt och med en kyss, jag kommer alltid se dig” Hon grät. Hon ringde sina vänner men dom i alla fall den ena tyckte det hela mest var häftigt.
Hon hade sitt rum på övervåningen och redan samma natt stod han utanför och tittade upp på henne och drog fingret över strupen och pekade på henne.
Han fortsatte att dyka upp och tvingade sig till en dans med henne på en av ungdomsgårdarna och taffsade på henne inför alla och försökte komma innanför hennes kläder samtidigt som han viskade i hennes öra ”Du är min och jag ska ha dig”
Hon började gå på ungdomsgårdar och fester längre bort efter det. Men hon vågade aldrig berätta för sina föräldrar vad som hänt.
Han fortsatte att dyka upp utanför hennes hus och stod ibland ute på parkeringen i sin bil, han ringde, oftast utan att säga något alls.
Han fortsatte med det tills den dag hon flyttade hemmifrån.
Men hon hade haft tur.
En tjej i hennes klass där i högstadiet som var en av de som kallade alla för rasister träffade en mycket äldre utländsk kille som även han varit utanför ungdomsgårdarna. Hon förlorade sin oskuld till honom och var kär. Dom var ett par och hon började missköta skolan. Ibland kom hon inte alls. Ifrån att vara en av de bästa i klassen brydde hon sig inte längre och ingen förstod vad som försiggick, inte ens då hon kom med en blåtira. Hon försvann några dagar senare helt ifrån skolan och kom aldrig tillbaka. Hon hade släkt längre upp i landet hon flytt till och det visade sig att hela hennes familj blivit hotad av killen (och hans vänner) hon varit så kär i. Hon kom aldrig tillbaka och ingen fick veta varför, allt tystades ner i flera år. Killen som hotat dök upp på skolan flera gånger och frågade ut hennes vänner om vart hon var och lärare. Polisen kom den sista gången det hände och han kom inte igen.
Hon hade faktiskt haft tur för det kunde ju varit så illa, kanske.
Att hon inte vågade gå ut ensam längre var som det var.
Men hon var Svennehoran som aldrig särade på sina ben, Svennehoran som naivt tyckte hon fick bestämma själv över sin egen kropp. Och ändå kallades hon Hora, för det var ju så, hon var Svensk och alla andra tjejer till och med hennes vänner som inte heller särade på sina ben blev kallad för det, ”Svennehora”
Idag flera år senare som vuxen läser hon saker i media om kvinnor som blir ifrågasatta om dom verkligen inte låtit sig säras på benen när dom blivit våldtagna, hon ser hur feministerna inte säger ett ord om vad som sker mer än att ”kvinnor har faktiskt rätt att bära slöja” och det är alla mäns fel att det sker våldtäkter och förtryck, det har alltid varit så. Och hon läser ting om hur polisen uppmanar kvinnor att stanna inomhus för att inte bli våldtagna eller att inte gå ut ensamma, hon läser om hur män omringar kvinnor, kränker, tafsar, ibland lyckas våldta och det ursäktas med att dom inte är van med hur vi kvinnor klär oss, att det kanske är bra om vi klär oss annorlunda. Hon läser om hur muslimska kvinnor kräver att det ska vara olika tider på badhuset för män och kvinnor, om hur folk blir antastade av utländska män på badhusen och hur det åter blir ursäktat, för dom vet ju inte bättre.
Varför är det ingen som står upp för Svennehoran och informerar om vad som är oki att göra och inte göra? Varför är det ingen som står upp för Kvinnan? Var allt bara ett tomt löfte om jämlikhet hon läste om som barn, den där jämlikheten som det kämpats för att nå? Där man och kvinna är lika.
Hon är lika rädd nu som när hon var ung och hon räds de där olika lägren. Rasist VS antirasist.
Hon räds att hennes åsikter ska ses som rasistiska när det enda hon vill är att nå jämlikheten, där man och kvinna kan mötas utan att vara objekt eller skyla sig. Där hon kan skaka hand med en man utan att det ses som sexuellt eller vanhedrar honom.
Hon är rädd och inte ens media är på Svennehorans sida. Varför? Kanske för att hon inte anses vara en utsatt grupp, hon är ju ändå bara en kvinna och en Svennehora på det.