Mjäll faller från himmelen, lägger sig i små fickor av vind. Det gungar så stilla när jag försöker minnas dig som jag nog aldrig sett. Du bär svarta byxor som sitter löst och jag lägger märke till din kropp då du rör dig. Jag lägger också märke till ditt hår och hur lång du är, kanske kan du prata italienska, Angela. Jag vet inte om jag har sett dig förut, men du tystnar av alla mina ord, inte för att jag tror att jag gör dig illa, inte för att du just pratat något innan, men för att orden mina faller lite utanför ramarna, för jag behöver ju inte prata. Du vet ju ändå att jag vet att du ser att jag tittar på dig när du vänder dig bort. I handen en cigarill, armen i vinkel. Det smakar lite champagne, sitter i moln.

*

I fallande snö ser jag dig på perrongen. Du tittar rakt in i mig. Jag har en gång sett ditt röda kön i ett fönsterlöst rum med hushållsrulle. Du pratade hela tiden på om att du borde byta salva, medan jag gjorde saker med mig själv. På andra sidan en svart sjö i en skog vid en båt står en kvinna med en ficklampa. Hon lyser mot mig, men hon vill inte veta att det är jag, även om hon visste. Då man rundar ett hörn i en stor stad innan hon man ännu aldrig sett hunnit stänga om sig, kan man möta ett intresse som kan gå över gränsen till åtrå.
Mellan varven leker de att jag är en torr bulle på ett linoleumgolv. Man säger att jag väljer.