Det ljusa mörkeret en vårkväll
Ett ljummet grått sken
Den jordiga doften
av en uppvärmd vilande mark

De nakna träden
börjar sakta drömma om liv
En genväg över skolgården
faller sakta i glömska
Där en vind väcker dammet
från vinterns grus

Marken naken fortfarande klädd
i föregående sommars död
Här kan ingen med ögat ana
vilken kraft som vilar där in under

En våldsam gräsbrand lyfter
döden mot himlen
Jag står där i askan
och undrar var tiden tog vägen