Det var sant, tänkte han, alla lingon är olika och om man verkligen kände efter så smakade den ena lite annorlunda än den andra.

Hon suckade över hans framfart i skogen och doftande än här än där. För henne var allting bara en jämn smet och hon längtade någonstans dit hon inte visste. Det enda hon kände var att hans andetag kom lite annorlunda för var dag som gick.

Det var inget jämlikt förhållande, ty hon önskade allting och han ingenting. Det var som att allt var nog, även dessa sura lingon och hon sa bara blä.

De kom fram till ett berg och satte sig ner. Han tittade på utsikten. Hon tittade på honom när han tittade på annat än henne. Fast när han tittade på henne så var allting bara lingon och luft i hans mun. Till sist kunde hon inte låta bli att skratta. Att alla dessa lingon fanns i världen som han pratade om och här var de tu lingon som kom i samspråk.

Alla solar är lingon också, sa han. Det tyckte hon lät knäppt och ville bara spy på det hela.

Dagarna gick och de två lingonen åts till sist upp av jorden och på deras gamla gravplats placerade någon ett lingonris för att de skulle få en chans att ge ifrån sig ett livstecken. Och en dag kom det fram två lingon. Den ena såsom begäret hos den hungrige och den andra nöjd med sig själv.