Sluta tänk på det. Att bara flyta med. Från de små bäckarna till haven. Från grusvägar till motorvägar. Vinden är en enorm hand som stryker mitt hår. Det är sorgligt att säga adjö till någon man älskar. Det är som syra i magsäcken. Det bränner hål överallt. Och vad hände med tiden? Tiden spelade mig ett spratt och nu bara skrattar alla åt mig jag känner mig så liten och ensam det finns inte längre någon som bryr sig jag tappar fotfästet och fumlar. Mina ryckningar har blivit värre det känns som att folk stirrar på mig och dömer med sina knivskarpa ögon likt rovdjurs äckliga flin fortsätter dem klösa efter mig. Ibland tror jag att du är djävulen som är ute efter att plåga och såra och riva och slita. Du är min största hemlighet och du är min största sorg. Du är gift.