Sorgen är det tunga
En förtvivlans mantel

Den som kräver sin närvaro
Intar dina sinnen
Får dig att stanna

Se den i ögat
Erkänn den
Släpp taget om den

Den vill inget illa
Den hjälper dig avsluta
Hjälper dig rena

Men den blir din vän
Om den känner sig hemma

Så be den gå
När gråten har stillat

För under den
Finns den tillfälliga tomheten
Lugnet
Den stilla andningen

Början
Början på det nya