färdigspunnen idag

likt gammaldags rosa rokoko

plockar din pincett ut mig

mitt i det färskaste förgångna

gräset ingen klippt

med vingarna stora som en soffa

sitter kungen alltjämt föga

mediterandes en smula snett

fängslad i sitt luftslott

som om livet börjat blomstra

fast mitt hjärta fladdrar tungt

och blinkar svart

mot ditt outhärdligt soliga

fönster jag vill in genom