... ej heller 
någon singularitet ...

Kärleken 
omfattar och är i sig
mer än allt ...

Inte bara det
som skänker värme
även när
det mesta känns kallt  ...

Kärleken är ej
någon institution
av någon form av perfektion
garanterad från 
alla typer av felfunktion ...

Jämväl är kärleken
per definition
någonting allomfattande
vilken till sin
kraft och styrka
skänker oss möjligheter
att tillsammans 
skapa en äkta kärleksrelation
som för oss är 
i det närmaste fulländad intill perfektion ...

En perfektion
som är
på grund av
all sin ofullkomlighet,
felbarhet och outgrundlighet
i allra ljuvaste förening,
det som får oss känna allt
och tillsammans får 
oss att kunna 
gråta alla våra tårar
och 
skratta alla våra skratt ...

Men för att vi
ska kunna njuta kärleken
fullt ut tillsammans 
intill livets slut
behöver vi varje dag i vårt liv
vårda dess drivkrafter
- förälskelse och passion -
i lagom mängd och proportion
allt efter vilka vi är och vilka behov vi har
såväl tillsammans som var för sig
så som individ som person
men också utifrån varje aktuell;
förväntad och oväntad situation ...

Den som ser kärleken
som ett subjekt 
eller som någon form av institution
och idealiserar den som vore den
någonting fullkomligt och perfekt 
lär ej få uppleva den 
som någonting annat än synnerligen suspekt ...

... En känsla av tillfällig lycka
som allra mest återfinns i minnet
i form av ett evigt återkommande imperfekt ...