Hon sveper sin vita kappa kring

dessa fält som törstat höjd

låter slöjan falla stilla

denna sommar som bär sin fröjd

fröjd i det som göms och dolts

dansar i sitt väna gröna

knoppas och tänds och slår sedan ut

i sommartiden sköna

denna vita vilan

den som gömmer natt inför dag

den håller min sömn i hoppet mitt

en tid för vila i det som är jag

räds inte denna vita natt

den har fukt och grodd i sitt hölje

tidig morgon och balkänning på

och en renan dag som dansar i sitt följe