Frostnattens kyla i mörkrets egensinniga makt
famnar mitt frusna döda hjärta
kristaller av is i faller ner från himlen vackra former
jag är en levande själ med en känsla av död
en egen kropp men lämnad ensam utan kraften från en själ
mitt hjärta är i en glasyr av vackert formad is
som formats av kylan i mitt liv
jag är nog mörkrets bästa vän
bästa vän med saknaden av kärlekens värme
som är livets enda enorma varma supernova
ensam utan livets kärleksfulla energi
nu helt utan ett värmande hjärta som slutat sina dunkande slag
kanske finns det något som kan ge mig tillbaka min kraft
krafter som botar kylan i min ensamhets smärta
något som gör allt för att tina upp mitt döda frusna hjärta
men det enda jag kan känna
är
smärta
smärta
smärta