ensam och barfota på en väg av sand och grus
vandrar ett trasigt barn förbi mången lyckliga hus
med smärtsamma steg tar han dag för dag
där varje meter känns som tusen mil av obehag

med ryggsäcken full han bär
fylld med minnen av att vara till besvär
det han bär med sig är endast från förr
för det var då han öppnade en förbjuden dörr

för varje steg och varje meter han går
söker han efter svaren från tidigare år
eller är det bara för att kunna fly
för att glömma allt och gömma sig i ett hav av dy

för varje meter han nu går
skapas det tydliga röda spår
med blodet från sina trasiga fötter
markerar han sitt revir på vägen och vid trädets rötter

ensam på en väg som aldrig vill ta slut
vandrar ett barfota barn fram för att hitta ut
med en ärrad själ från fluten tid i sitt bröst
sökandes efter svar på alla frågor
frågor från en trasig röst